Ao Nang
Den 3 november kom vi till Ao Nang från det härliga Phi Phi och efter att vi varit på ställen med underbara stränder blev vi faktiskt lite besvikna på stranden i Ao Nang. Den är ju en jättebra strand men jämfört med de andra så var det inte så mycket… Börjar bli bortskämda tror jag.
Likadant är det med hotellet, ett fint hotell med bra läge men det är det enklaste rummet hittills - men vi är ju ändå inte på rummet så mycket.
Här i Ao Nang har vi haft ett par dagar med dåligt väder - den 4 nov regnade det nästan hela dagen. Men som tur är finns det massor med affärer och restauranger så tiden går att spendera ändå. Och det är ganska skönt att bryta av strandhänget med lite shopping. Fast vi har inte handlat så mycket eftersom vi inte får så mycket mer plats i väskorna. Men lite till kan vi nog få ner… Om Ida bajsar i den här takten så tar blöjorna snart slut… ;-)
Vi har ju skrivit tidigare om Idas rörlighet och igår kom hon på en ny rolig sak - enligt henne. Vi har ju med oss en kombinerad sele och barnstol som man kan sätta på vanliga stolar och i förrgår när vi åt middag kom hon på idén att putta med fötterna mot bordet så att stolen välter - skitunge! Nu välte inte stolen men nu måste vi i framtiden äta med en hand och den andra får vi hålla i antingen henne (om hon sitter i en vanlig barnstol) eller i stolen (om hon sitter i selen). Hade kanske behövt ha med en nanny - nån frivillig till nästa resa? ;-)
Igår 5 november var det strålande sol så det blev lite bad i poolen. Ida har fått idén att hon ska vakna nånstans mellan kl. 05.00 och 06.00 och vara pigg vilket gör att hon sover middag 2 timmar vid 9-tiden så igår passade jag och Emma på att gå och få varsin ansiktsbehandling. Vi var på samma ställe i förrgår och gjorde manikyr och Emma fick naglarna målade så himla fint och hon var överlycklig hela dagen och gick och tittade på naglarna.
Igår fick Emma en lite enklare ansiktsbehandling än mig men hon fick ändå de tunt skivade gurkorna på ansiktet och lite peeling och hon var så lycklig efteråt och tyckte det var så skönt. När vi kom tillbaka till rummet skulle hon berätta allt för Daniel och pratade så fort och viftade med armarna och skrattade så Daniel fattade ingenting av vad hon sa - så jag fick fylla i lite. Idag vill hon gå tillbaka igen och göra flätor i håret och kanske en fotmassage. Men inga gurkor för det var så kallt - säger hon… J Daniel har unnat sig lite rygg- och nackmassage han eftersom han fick lite ont i ryggen av den hårda sängen på hotellet - så nu kan han bära alla väskorna utan problem igen!
Inatt så Ida faktiskt väldigt bra - förutom att hon då vaknade 05.22 - men jag ska inte klaga för jag vet hur familjen Skoog har det och då är väl 05.22 rena sovmorgonen! Men just den här natten när Ida sov bra så var grannarna i rummet bredvid lite på lyset vid 3-tiden i natt och valde att just då göra några försök till att öppna dörren som är emellan våra rum (connecting door). Men eftersom vi inte är i samma resesällskap så är ju den dörren låst men det fattade inte de så de försökte med nyckeln ett par gånger sen försökte de dra upp dörren och till sist började de sparka på den. Då ropade vi tillbaka - argt! Och då sa de på knagglig engelska “oj ursäkta är det nån där? Vilket rumsnummer har ni?” Puckon! J Så imorse fick Ida skrika bäst hon ville - skönt för dem att vakna lite smått bakis till barnskrik…
Idag är det sista dagen är i Ao Nang och vi ser fram emot att komma och se Railay imorgon. Emma är orolig för hur alla våra väskor ska få plats i longtailbåten och frågar vad som händer om båten inte orkar och välter och alla väskorna åker ut… Ja då kommer vi hem klädda bara i en massa piratkopierade kläder och flippflopp.
Jennie & Daniel
