engstra

Ida hittade ett par gummistövlar för nån vecka sen och drog på sig dem och ville gå ut - så det fick hon göra en stund och hon stod still tillräckligt länge för att jag skulle hinna få henne på bild. Det hör nämligen inte till vanligheten nu förtiden - hon vill hellre titta i kameran från andra hållet.





Jennie / 30 sep

"Demokratin är fast förankrad här i landet
Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna
Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste
Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta
Men så enkelt är det ändå inte
Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori
Den har ett mycket enklare ursprung
Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet
Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret
Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser
Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla
Okunnighet om andra människors särart
Rädslan för att förlora en position, ett socialt privilegium
En förhandsrätt
En människas hudfärg, ras, språk och födelseort
Har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra
Att gradera människor med en sådan måttstock
Står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde
Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen
På arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken
Därför ligger fördomen alltid på lur
Även i ett upplyst samhälle
Den kan blossa ut i ett stickord
En obetänksam replik, en nedrighet i det lilla
Kanske menar den som handlar inte så illa
Men för den som träffas kan det rivas upp sår som aldrig läks."

Olof Palme

Nu har vi 4 år på oss att samla kraft mot SD!

Jennie / 20 sep

Efter 2 veckor med hysteriskt skrik från vår lilla Ida varje gång vi har lämnat på dagis så var det skönt att den här veckan få se en helt annan Ida. I måndags var det planeringsdag och tjejerna var hos farfar men i tisdags var det dagisdags igen och nu får man minsann snabba sig på för att hinna ge henne en kram innan hon springer in, en puss är bara att glömma...

Nu när vi har tagit av henne kläderna springer hon in och upp i famnen på en av fröknarna och vinkar och ropar hej då. Så nu har jag börjat pussa henne innan jag tar av jackan. Så nu är Idas inskolning över och hennes separationsångest är över - men det är nu min separationsångest sätter in... det är jättekul att hon vill vara på dagis och mycket hellre det än att hon gråter men att se sitt barn bli så glad när de springer ifrån en är faktiskt lite jobbigt och jag saknar henne redan när jag vänder ryggen till.

Jag får faktiskt lite ångest när jag tänker på att fröknarna på dagis träffar mina barn mer än vad jag gör! Jag träffar dem 1 timme på morgonen och mellan 4-5 timmar på kvällen vilket blir 6 timmar - alltså 2 timmar MINDRE än fröknarna... :-(

Vi får nog ta och resa bort snart igen så jag får lite kvalitetstid med dem... :-)

Jennie / 17 sept

Ida har ju som sagt börjat på dagis och går på avdelningen Månen på Gammeltorps förskola och när hon började skulle vi skriva ett brev så att personalen får lära känna henne lite och för att sätta in i hennes pärm. Förresten så är det ju Emmas sista år på dagis nu så nästa år kommer jag att få hennes pärm - ska bli kul att läsa vad jag skrev när hon började. Men till min lilla tjej skrev jag så här: 

IDA ENGSTRÖM, 20090202
Jag är en av 4 personer i familjen Engström som också består av mamma Jennie, pappa Daniel och storasyster Emma 5 ½ år. Jag bor med min familj i ett gult hus på landet ca 3 km utanför Nykvarn med stor tomt att leka på och utsikt över en hästhage där jag älskar att titta på hästarna när de springer omkring. Ibland kan jag se får i hagen också.

Jag har under mina 1 ½ år varit en väldigt nyfiken tjej och jag är inte rädd för att klättra upp på både stolar, i soffor och på bord men jag är samtidigt lite försiktig. Jag vill helst sitta hos pappa eller mamma när vi är borta hos folk jag inte känner men det tar inte lång stund innan jag vågar lära känna de andra.

Min storasyster var jätteduktig på att prata när hon var liten så jag tänkte jag skulle försöka vara lika duktig – och jag lyckas ganska bra. Mamma, pappa och Emma pratar massor med mig och jag förstod tidigt vad de menade – men det är inte alltid jag ville göra som de sa och då blir de arga på mig ibland – men det brukar jag lösa med att ligga på golvet och skrika en stund, sen brukar någon komma och ta upp mig efter ett tag.

När jag var liten älskade jag all mat och åt allt som var inom räckhåll men nu har jag börjat bli lite petig och vill bara äta det jag är sugen på. Sen kan jag inte alltid koncentrera mig när jag äter speciellt om det händer mycket annat spännande runt omkring.

Mamma och pappa tycker mycket och att träffa sina kompisar vilket har gjort att jag också har fått lite kompisar. Den jag tycker mest om att leka med är Tyra som snart fyller 3 år. Hennes mamma och pappa Anna och Björn är mina gudföräldrar och hos dem tycker jag mycket om att vara. Sen har jag en kompis som heter Molly som jag tycker om att leka med. Sen hoppas jag att jag snart kan leka med min granne Edwin fast han är bara 6 månader och kan inte leka så mycket än men hans storebror Filip som är snart 3 år lekar jag med ibland.

Om jag inte är med mamma och pappa tycker jag bäst om att få vara hos farmor och farfar där det finns massor med leksaker och jag blir ofta lite arg när jag måste åka hem därifrån. Hos mormor och morfar i Gnesta finns det inte lika leksaker men det finns en jättestor tomt och massor med frukt och grönsaker som jag tycker om att smaka på – men ibland spottar ut igen.

När jag leker hemma tycker jag mest om att leka med dockorna och jag brukar köra runt dem i vagnen. Och blir jag ledsen tycker jag allra mest om min snuttefilt – som mamma har jättemånga av som hon har köpt på IKEA så de är alltid rena och fräscha. Nappen tycker jag också mycket om och den vill jag ofta ha när jag är trött eller ledsen. Men ledsen är jag inte så ofta – jag är oftast glad och lite busig och förresten så älskar jag glass!

Ida Engström

Jennie / 14 sept

Dagen innan kräftskivan valde vi att köpa gräsrullar och börja rulla den sista delen på tomten som inte ännu beklätts med gräsmatta. Det var hur varmt som helst - har jag hört, av de som rullade - men fint blev det. Tack Björn och Alex för hjälpen!

Och visst ser tomten större ut!?



Jennie

Ja, då var det dags för årets kräftskiva i Heby med släkten Jonson.

Strax innan 16 packade vi in oss i bilen för resan till Heby, strax utanför Flen. Ida knorrade som vanligt när vi åker bil lite längre sträcka.

Men väl på plats var det som vanligt superkul att träffa alla, fast vi saknade några som inte kunde komma. Kvällen börjar - som varje år - med välkomst bål och lite snacks till sen blev det 3-kamp i trädgården - som mitt lag INTE vann!

Sen var det ätdags och kräftorna dukades upp - och Daniels potatissallad och rostbiff också så klart. För er som inte vet så är maken min skaldjursallergiker så han får varje år hitta på någon ny kulinarisk rätt att ta med sig. I år hade dock slöheten slagit in och han gjorde det enkelt för sig. :-)



Sen åt vi kräftor av bara fasen tills faten var tomma - och till det blev det så klart snaps och en massa snapsvisor - man måste ju hinna igenom hela bladet innan kräftorna är slut! :-)

Och enligt tradition blev det så klart tårta efter kräftorna och i år fick Emma och Idas syssling Hugo äran att dekorera:



Festen fortsatte men vid 23-tiden gav vi i familjen Engström upp och tog med oss vårt pick och pack - vår sovande sessa och vår trött-så-ögonen-går-i-kors sessa till bilen och for hemåt - i regnet!

Jennie