Dagis
Efter 2 veckor med hysteriskt skrik från vår lilla Ida varje gång vi har lämnat på dagis så var det skönt att den här veckan få se en helt annan Ida. I måndags var det planeringsdag och tjejerna var hos farfar men i tisdags var det dagisdags igen och nu får man minsann snabba sig på för att hinna ge henne en kram innan hon springer in, en puss är bara att glömma...
Nu när vi har tagit av henne kläderna springer hon in och upp i famnen på en av fröknarna och vinkar och ropar hej då. Så nu har jag börjat pussa henne innan jag tar av jackan. Så nu är Idas inskolning över och hennes separationsångest är över - men det är nu min separationsångest sätter in... det är jättekul att hon vill vara på dagis och mycket hellre det än att hon gråter men att se sitt barn bli så glad när de springer ifrån en är faktiskt lite jobbigt och jag saknar henne redan när jag vänder ryggen till.
Jag får faktiskt lite ångest när jag tänker på att fröknarna på dagis träffar mina barn mer än vad jag gör! Jag träffar dem 1 timme på morgonen och mellan 4-5 timmar på kvällen vilket blir 6 timmar - alltså 2 timmar MINDRE än fröknarna... :-(
Vi får nog ta och resa bort snart igen så jag får lite kvalitetstid med dem... :-)
Jennie / 17 sept
