engstra

Nu har ju Ida varit förkyld med feber i ett par veckor och sen på det också fått öroninflammation så hon har varit grinig och väldigt mammig - vilket man kan förstå när man är sjuk. Men det har inneburit att jag har haft henne mycket hos mig och hon har suttit i mitt knä, jag har burit henne en hel del och ibland när hon har haft svårt att sova har hon fått sova middag hos mig för att hon ska sitta upp och sova.

Men hon har alltså varit hos mig väldigt mycket och det här har ju så klart Emma känt av. Men jag trodde inte hon skulle reagera på det så jättemycket. Men så för några dagar sen så sa Emma om hon fick fråga mig en sak.

- "Mamma, tycker du inte om mig lika mycket längre? Du kramas ju inte så mycket nu - du kramar ju mest Ida".

Och vad det gjorde ont i hjärtat att höra det och jag blev så ledsen att hon kände så! Så nu försöker jag verkligen krama henne också massor och i helgen ska vi få lite egentid tillsammans då bara hon och jag ska ta och gå på bio i Heron City och gå och äta tillsammans! Det blir mysigt!!

Men det måste vara det jobbigaste nån någonsin har sagt till mig....

Jennie / 25 feb

Emma har ju blivit stora tjejen - 5 år redan - vilket innebär att det var dags för 5-års kontroll på BVC.

De kollade synen, vägde och mätte henne, hon fick rita, räkna, hoppa på ett ben, säga färger och berätta lite om vad hon tyckte om att göra och inte göra. Rita var det roligaste på dagis tydligen...

Så här långt gick allt bra - sen började kaoset!!!

Det ingår en spruta på den här kontrollen och det visste Emma för vi har pratat om det flera gånger så att hon skulle vara förberedd och hon har tagit en hel del sprutor förut och varit jätteduktig och suttit still och inte blivit ledsen - inte för att man inte är duktig bara för att man blir ledsen... men i förstår vad jag menar?!

Men den här gången blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig och kanske inte som Emma hade tänkt sig heller. Så fort sköterskan sa att hon skulle hämta sprutan kom Emma och satte sig i mitt knä och började gråta lite tyst. När jag skulle vika upp tröjan och sätta henne tillrätta blev hon helt hysteriskt ledsen och ännu värre blev det när sköterskan kom in med sprutan! Och hjälp vad hon skrek och gissa vem som blev rädd och skrek ännu högre - jo lillasyster som satt på golvet och lekte. Så där sitter jag med Emma som fäktar och vill bort och en Ida som står vid mitt ben och drar och skriker.

Så mycket oväsen var det så att sköterskan bredvid kom in och frågade vad som hände och om vi behövde hjälp med något! Och gråten hos mig var inte långt borta - den satt alldeles bakom tungan! Och till råga på allt så måste jag spänna fast Emmas ben mellan mina knän och hålla fast hennes armar så att de var still så att vi kunde ta sprutan. Jag tänkte först om vi skulle gå ut och lugna ner henne lite men då hade hon aldrig klivit in i rummet igen så det var bara att ta sprutan och få åka därifrån så fort som möjligt - och till slut gick det men både Emma och Ida skrek nog i säkert 8 minuter EFTER att sprutan var tagen!

Så nej idag var inte en rolig mammadag och jag kände mig som världens sämsta mamma. Jag bryr mig inte om vad andra tyckte och tänkte när vi satt i väntrummet och Ida skrek och Emma grät jättemycket och vi skulle försöka klä på oss ytterkläderna men man känner sig hemskt när man måste hålla fast sitt barn fast hon är rädd och ledsen och egentligen vill man bara ta henne och springa därifrån och den andra lilla står på golvet och skriker efter en och man har inte tid att ta upp henne... usch! Men förhoppningsvis kommer ingen av dem får några men av det här senare i livet... :-)

Men Emma såg nog att jag blev ledsen och lite irriterad också över att hon skrek saker när hon var arg så när vi kom hem så var hon som ett plåster på mig och ville mysa, gosa och kramas hela kvällen - och gissa om mamman i mig mådde tusen gånger bättre!!!

Men jag skickar nog pappan nästa gång det ska tas sprutor...

Jennie / 23 feb

Som jag redan sagt - flera gånger - så ska jag snart börja jobba. Jag kanske upprepar mig för att själv förstå att det är sant... :-)

Men för att hinna träffa alla jag vill träffa innan jag börjar jobba så är det väl bara att sätta fart! Så i måndags hade jag mammorna Karin & Jenny här med Jennys söta dotter Adelle. Så himla trevligt!!! Förutom möjligtvis att Emma fick i sig lite nöt och fick ont i magen och det kliade i munnen - men det gick över lite senare!

Sen har jag lunchdate på onsdag och fredag och nästa vecka ytterligare ett! Det är nog det jag kommer sakna mest av mammaledigheten - förutom att umgås med barnen - att träffa vänner som är hemma och bara sitta och fika/luncha. Jag tänkte lägga in ett "i lugn och ro" efter ordet sitta men jag ångrade mig genast, för det är verkligen ingenting som är lugn och ro med att fika/luncha med två eller flera barn mellan 1-5 år. :-)

Jennie / 23 feb

Den 20 februari var det dags för Emmas egna kalas och självklart blev temat prinsessor! Så i fredags var det förberedelser på hög nivå - inhandlade all fika och fick mig också en sväng på stan - för att handla lite till godis/presentpåsarna och fick Annas trevliga sällskap - vi hann självklart med lite god lunch och lite shopping till oss själva! Jag måste ju börja uppdatera garderoben nu när jag snart ska börja jobba...

Ja kalaset var det ja...

Emma och jag bakade moccarutor och muffins - med prinsesstema förstås!



Kl. 12.30 började de små prinsessorna dyka upp. Olivia och Nelly kom först och sen droppade de fyra andra in lite senare och alla sju tjejerna var ju så himla fina i sina fina klänningar!



Det blev paketöppning, fika med en riktigt prinsesstårta, skattjakt, disco och sen lekte de i Emmas rum emellan aktiviteterna och alla verkade ha jättekul!

Och Emma var så nöjd över kalaset och hade jättekul och det är ju huvudsaken. Hon var speciellt nöjd över den otroligt fina tårtan farmor var så snäll och bakade:



Jennie / 22 feb

I år löste vi tjejernas födelsedagar med att ha ett kalas tillsammans för den närmaste familjen och våra närmaste vänner med barn och det resulterade i ett kalas den 6 februari med 11 vuxna och 9 barn närvarande om man räknar med oss själva! Så det var fullt hus med trevliga människor!

Barnen fick massor med paket och det verkade som om Ida gillade uppmärksamheten hon fick - både när hon öppnade paket och när hon fick äta tårta själv.

Vi bjöd barnen på hamburgare och pommes frites och de vuxna fick lite vuxnare mat: italiensk salami paj. Till efterrätt så skippade vi födelsedagstårtan och valde att göra marängsviss istället - eller alla fick göra sin egen. Marängsviss brukar alltid gå hem för man kan ju välja det man tycker bäst om!

Sen var det full fart med lek och spring för barnen och högljutt prat för de vuxna - precis som jag gillar att ha det i mitt hus! :-)

Så tack alla för att ni gjorde våra tjejers födelsedagskalas till en speciell dag för dem!!







Jennie / 16 feb

Ja nu var det längesen jag var inne och skrev och det beror på att vi har haft ett par tuffa veckor här hemma och då gäller det att prioritera och självklart kommer barnen först och sen allt annat. Och att blogga kommer ganska så långt ner på listan…

Som de flesta vet så har vi alltid fullt upp så att det var det även de här veckorna är ingen överraskning men det var lite extra mycket just nu.

Sista helgen i januari var vi ju ute på Lisö för att vila upp oss men när vi kom hem på söndags eftermiddagen var jag mest stressad över allt vi borde har gjort - men kom fram till att vi behövde komma ut ur huset lite och åka bort. Ida fyllde ju år den 2 februari så söndagen och måndagen innan gick åt att inhandla presenterna till henne.

Dagen efter hennes födelsedag var det dags för ett års kontrollen på BVC inkluderande två sprutor varav en svider och kan ge feber i drygt ett dygn - vilket den också gjorde. Så natten mellan onsdag och torsdag och natten mellan torsdag och fredag var mindre roliga med feber och en grinig Ida. Och på det lyckades hon bli förkyld också vilket har gjort att nätterna från förra helgen har varit jobbiga och hon har vaknat runt 2-8 gånger per natt och ibland inte kunnat somna om.

Sen mitt i alltihopa så var det ju dubbelkalas den 6 februari för både Emma och Ida och vi var 9 barn och 11 vuxna här som åt lunch och fikade. Supertrevligt så klart men det är lite förberedning inför och städning efteråt så självklart var man helt slut förra söndagen. Sen veckan som kom fortsatte Idas förkylning och även jag blev förkyld samtidigt som mitt plugg satte igång på allvar och det gällde att vara allert och börja tänka lite mer!

Sen var det dags för nästa födelsedag den 11 februari och presenter och middagen på hennes dag skulle fixas samtidigt som det skulle börja planeras inför Emmas prinsesskalas också - inbjudningsskort skulle skickas, tillbehör till festen beställas och köpas.

Och eftersom Idas förkylning inte ger med sig så på all annan stress så får vi inte sova på nätterna heller!

Men så äntligen kom fredag 12/2 och räddningen kom genom att farmor och farfar tog tjejerna över natten och vi fick äntligen lite tid för oss själva och få sova ut - vi sov ända till 8.30 på lördagsmorgonen. Vilken känsla att få vakna när man har sovit klart och inte av att någon skriker, gnäller eller ropar... fast vi saknade tjejerna så klart så det var skönt att få hem dem igen idag!!

Så nu är de här veckorna över och det är bara att sätta tänderna i nästa utmaningar - såsom Emmas prinsesskalas, 5-års kontrollen, mer plugg, göra iordning Idas rum (som egentligen var planerat att vara klart tills hon fyllde ett) och påbörja allt annat som vi egentligen vill ha klart innan jag börjar jobba - som är om 3 veckor. Annars är ju Daniel "ledig" hela våren så han får väl göra det vi inte hinner... ;-)

Jennie / 13 februari

Oj vad tiden går fort - Ida är redan 1 år! 18.41 i tisdags blev hon exakt 1 år den lilla loppan och det firades i lugn och ro med den närmaste familjen närvarande. Men hon det blev både presenter och tårta till damen - så klart!

Paket 1: En gosedjursapa som Emma valt.



Paket 2: En bok med djurungar.



Paket: En spelande låtsas TV.



Och slutligen, Paket 4: En... ja, vad ska man kalla det - bollbergochdalbana kanske!?



Sen var det dags för tårta, eller rättare sagt en halv muffins täckt med vispgrädde och lite chokladsås på!



Gissa vem som blev lycklig när hon fick äta alldeles själv!?



Helt otroligt att det redan har gått ett år och så mycket som har hänt under det här året. Det är lite läskigt hur fort det går men det är så himla härligt att se dem växa upp och allt som händer. Vad kan hon då, nu när hon är ett? Hon har ju gått 4 steg, hon vet var lampan, näsan och magen är och kan säga mamma, pappa, Emma och ett ord som liknar lampa - tror jag! Hon har inga tänder alls men det hindrar henne inte från allt äta allt i hennes väg och hon klättrar på allt som går att klättra på!

Så de är helt olika - systrarna Engström - blir spännande att se om personligheterna också blir lika olika?!

Jennie / 4 feb