5-års kontroll
Emma har ju blivit stora tjejen - 5 år redan - vilket innebär att det var dags för 5-års kontroll på BVC.
De kollade synen, vägde och mätte henne, hon fick rita, räkna, hoppa på ett ben, säga färger och berätta lite om vad hon tyckte om att göra och inte göra. Rita var det roligaste på dagis tydligen...
Så här långt gick allt bra - sen började kaoset!!!
Det ingår en spruta på den här kontrollen och det visste Emma för vi har pratat om det flera gånger så att hon skulle vara förberedd och hon har tagit en hel del sprutor förut och varit jätteduktig och suttit still och inte blivit ledsen - inte för att man inte är duktig bara för att man blir ledsen... men i förstår vad jag menar?!
Men den här gången blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig och kanske inte som Emma hade tänkt sig heller. Så fort sköterskan sa att hon skulle hämta sprutan kom Emma och satte sig i mitt knä och började gråta lite tyst. När jag skulle vika upp tröjan och sätta henne tillrätta blev hon helt hysteriskt ledsen och ännu värre blev det när sköterskan kom in med sprutan! Och hjälp vad hon skrek och gissa vem som blev rädd och skrek ännu högre - jo lillasyster som satt på golvet och lekte. Så där sitter jag med Emma som fäktar och vill bort och en Ida som står vid mitt ben och drar och skriker.
Så mycket oväsen var det så att sköterskan bredvid kom in och frågade vad som hände och om vi behövde hjälp med något! Och gråten hos mig var inte långt borta - den satt alldeles bakom tungan! Och till råga på allt så måste jag spänna fast Emmas ben mellan mina knän och hålla fast hennes armar så att de var still så att vi kunde ta sprutan. Jag tänkte först om vi skulle gå ut och lugna ner henne lite men då hade hon aldrig klivit in i rummet igen så det var bara att ta sprutan och få åka därifrån så fort som möjligt - och till slut gick det men både Emma och Ida skrek nog i säkert 8 minuter EFTER att sprutan var tagen!
Så nej idag var inte en rolig mammadag och jag kände mig som världens sämsta mamma. Jag bryr mig inte om vad andra tyckte och tänkte när vi satt i väntrummet och Ida skrek och Emma grät jättemycket och vi skulle försöka klä på oss ytterkläderna men man känner sig hemskt när man måste hålla fast sitt barn fast hon är rädd och ledsen och egentligen vill man bara ta henne och springa därifrån och den andra lilla står på golvet och skriker efter en och man har inte tid att ta upp henne... usch! Men förhoppningsvis kommer ingen av dem får några men av det här senare i livet... :-)
Men Emma såg nog att jag blev ledsen och lite irriterad också över att hon skrek saker när hon var arg så när vi kom hem så var hon som ett plåster på mig och ville mysa, gosa och kramas hela kvällen - och gissa om mamman i mig mådde tusen gånger bättre!!!
Men jag skickar nog pappan nästa gång det ska tas sprutor...
Jennie / 23 feb
