Railay Beach
Igår 7 nov var det dags att ta oss vidare från Ao Nang till Railay Beach - som vi verkligen sett fram emot att se. Vi har hört så mycket om Railay och hade givetvis ganska stora förväntningar.
Emma träffade - som tur var - sin kompis Isabella på stranden igår förmiddag och vi bestämde oss att checka ut så sent som möjligt så att de skulle hinna leka och när klockan blev 12 var det så dags att checka ut - så vi tog vårt pick och pack och gick ner på stranden och tog oss bort till longtailbåtarna. Vi betalade 250 baht (ca 50 kr) för oss alla och allt vårt bagage. Som tur var skulle några andra turister med ut och vi fick hjälp med att lyfta på alla våra väskor och våra barn innan vi själva hoppade i. Emma tyckte det var jätteläskigt att åka den här gången för det gungade lite och hon trodde fortfarande att båten skulle välta.
Men det gjorde den inte… och vi kom fram till Railay Beach och fick hjälp av de andra att få av våra väskor och våra barn!
Vi bor i en superhärlig bungalow med en egen liten jacuzzi på utsidan och med två solstolar. Hotellet är jättefint och vi känner på en gång att det här passar oss!
Efter en härlig lunch blev det en galen eftermiddag… Nej det låter som om allt är galet men när man mest ligger vid poolen och under en palm på en vit sandstrand så är det mesta som händer utöver det en stor grej.
Emma och jag bestämde oss för att köpa glass och efter att hon valt den minsta glassen i hela frysen så gick vi tillbaka. Kom då på att vi glömt köpa vatten och Daniel skulle gå tillbaka och vi upptäcker att plånboken är borta. Vi letar i hela rummet, i alla väskor och i vagnen och jag gick tillbaka precis samma väg jag gick förut och letade - men inget! Letade igenom alla väskor igen - men inget!
Sen gick Emma och jag bort till receptionen och frågade och som tur var hade någon snäll själ hittat den och lämnat in den - med alla pengar kvar!! I för sig var det bara runt 4000 baht i (800 kr) men ändå! Jag fick reda på deras rumsnummer så innan middagen igår kväll lämnade vi en flaska mousserande vin på deras terrass med ett tackkort - de var nämligen inte inne på rummet - och så gick vi och hade en trevlig middag!
Jag brukar verkligen ALDRIG tappa bort saker - kanske inte vet var allt är jämt men aldrig tappa nåt - så gissa om jag känner mig dum-dummare idag!! :-)
Efter en härlig dag idag på stranden Phra Nang Beach som ligger en bit bort (efter en läskig promenad genom skogen bland aporna och jag-vet-inte-vad-för-djur!) så är det dags för en sen lunch i hotellets restaurang.
När vi har ätit färdigt kan vi inte hitta Emmas blå flipp flopp tofflor med glitter på!!! Vi bytte bord för att vi hamnade lite i solen och glömde ta med dem till det nya bordet! Ja gissa om jag kände mig dum när jag kom till receptionen för att fråga SAMMA tjej om de har sett ett par tofflor.
Nu är jag säkert dagens samtal i lunchrummet hos den här hotellpersonalen!!
Ingen av servitörerna hade sett dem så vi gav först upp - men tänkte att nej jag tar mod till mig och frågar i receptionen och som tur var hittade den kille i restaurangen dem - en servitör hade tydligen tagit hand om dem ändå! Så nu får det vara slut på borttappade saker för resten av den här resan… :-)
Kvällens middag blev igen på hotellets restaurang och som vanligt kunde inte Ida sitta still och Emma åt nästan ingenting utan att man tjatade lite. Då känns det lite jobbigt ibland att inte själv kunde äta i lugn och ro - men sen helt plötsligt så sjunger sångerskan i restaurangen låten You´re still the one - en av de sånger min syster sjöng i kyrkan på vårt bröllop och då känns allt så där härligt underbart igen. Här sitter vi på en restaurang och sträcker jag lite på foten kan jag nästan nå den vita sanden och två härliga, friska, underbara och livliga barn som inte är tysta en sekund och vi har det hur bra som helst - livet är härligt!!
Jennie & Daniel
Emma träffade - som tur var - sin kompis Isabella på stranden igår förmiddag och vi bestämde oss att checka ut så sent som möjligt så att de skulle hinna leka och när klockan blev 12 var det så dags att checka ut - så vi tog vårt pick och pack och gick ner på stranden och tog oss bort till longtailbåtarna. Vi betalade 250 baht (ca 50 kr) för oss alla och allt vårt bagage. Som tur var skulle några andra turister med ut och vi fick hjälp med att lyfta på alla våra väskor och våra barn innan vi själva hoppade i. Emma tyckte det var jätteläskigt att åka den här gången för det gungade lite och hon trodde fortfarande att båten skulle välta.
Men det gjorde den inte… och vi kom fram till Railay Beach och fick hjälp av de andra att få av våra väskor och våra barn!
Vi bor i en superhärlig bungalow med en egen liten jacuzzi på utsidan och med två solstolar. Hotellet är jättefint och vi känner på en gång att det här passar oss!
Efter en härlig lunch blev det en galen eftermiddag… Nej det låter som om allt är galet men när man mest ligger vid poolen och under en palm på en vit sandstrand så är det mesta som händer utöver det en stor grej.
Emma och jag bestämde oss för att köpa glass och efter att hon valt den minsta glassen i hela frysen så gick vi tillbaka. Kom då på att vi glömt köpa vatten och Daniel skulle gå tillbaka och vi upptäcker att plånboken är borta. Vi letar i hela rummet, i alla väskor och i vagnen och jag gick tillbaka precis samma väg jag gick förut och letade - men inget! Letade igenom alla väskor igen - men inget!
Sen gick Emma och jag bort till receptionen och frågade och som tur var hade någon snäll själ hittat den och lämnat in den - med alla pengar kvar!! I för sig var det bara runt 4000 baht i (800 kr) men ändå! Jag fick reda på deras rumsnummer så innan middagen igår kväll lämnade vi en flaska mousserande vin på deras terrass med ett tackkort - de var nämligen inte inne på rummet - och så gick vi och hade en trevlig middag!
Jag brukar verkligen ALDRIG tappa bort saker - kanske inte vet var allt är jämt men aldrig tappa nåt - så gissa om jag känner mig dum-dummare idag!! :-)
Efter en härlig dag idag på stranden Phra Nang Beach som ligger en bit bort (efter en läskig promenad genom skogen bland aporna och jag-vet-inte-vad-för-djur!) så är det dags för en sen lunch i hotellets restaurang.
När vi har ätit färdigt kan vi inte hitta Emmas blå flipp flopp tofflor med glitter på!!! Vi bytte bord för att vi hamnade lite i solen och glömde ta med dem till det nya bordet! Ja gissa om jag kände mig dum när jag kom till receptionen för att fråga SAMMA tjej om de har sett ett par tofflor.
Nu är jag säkert dagens samtal i lunchrummet hos den här hotellpersonalen!!
Ingen av servitörerna hade sett dem så vi gav först upp - men tänkte att nej jag tar mod till mig och frågar i receptionen och som tur var hittade den kille i restaurangen dem - en servitör hade tydligen tagit hand om dem ändå! Så nu får det vara slut på borttappade saker för resten av den här resan… :-)
Kvällens middag blev igen på hotellets restaurang och som vanligt kunde inte Ida sitta still och Emma åt nästan ingenting utan att man tjatade lite. Då känns det lite jobbigt ibland att inte själv kunde äta i lugn och ro - men sen helt plötsligt så sjunger sångerskan i restaurangen låten You´re still the one - en av de sånger min syster sjöng i kyrkan på vårt bröllop och då känns allt så där härligt underbart igen. Här sitter vi på en restaurang och sträcker jag lite på foten kan jag nästan nå den vita sanden och två härliga, friska, underbara och livliga barn som inte är tysta en sekund och vi har det hur bra som helst - livet är härligt!!
Jennie & Daniel
Kommentarer
Postat av: Therése
Hallå,
Låter som att ni bor riktigt schysst nu! (igen ;-)
Skönt att ni fick tillbaka plånboken! Fast jag är mer bekymrad över att Emma valde minsta glassen - börjar hon tröttna..? Är hon verkligen släkt med Daniel..? ;-)
Ha det bäst!
kramar från Skoogs
Trackback
