Missförstånd och oförstånd
Idag satt jag och fina vännen Lena på vår balkong i den 32 gradiga skuggan och svettades och läste i de svenska tidningar min kära pappa så gulligt skickat ner och jag läste en så himla bra krönika av Björn Augustson i Amelia:
”Efter gymnasiet så arbetade jag med förberedande undervisning i svenska för flyktingbarn… och i klassen fanns två bröder, storebror Arben och lillebror Igor, de var från Kosovo. Kriget härjade mitt i Europa på den tiden, mitt framför våra ögon. Arben och Igor var två busiga barn med glimten i ögat. I de flestas ögon var Arben något mer busig än Igor. En dag upptäckte Christina, deras lärare, att någon på svarta tavlan, som redan då var grön, hade skrivit att skolan var bajs. Det mest naturliga hade varit att med tavelsuddens hjälp ta bort budskapet och påbörja lektionen, alternativt att göra någonting roligt av det. Men Christina valde att göra annorlunda, hon valde att bli arg, mycket arg på Arben.
- Det var Igor, det var Igor, försvarade sig Arben förtvivlat.
- Jag skiter väl i om det var idag eller igår, röt Christina tillbaka.
Missförstånd, världen är full av missförstånd och oförstånd. Vi måste inse att missförstånd är en naturlig del av livet, ja faktiskt en berikande del av livet. Och oförståndet får vi försöka lära bort. Vi lära av varandra och av varandras olikheter” (Björn Augustson, 2011, Amelia)
Missförstånd är verkligen något vi har fått erfara här i Thailand och självklart är det ofta språket som är boven i dramat men oförståndet har vi inte tagit fram utan vi tänker på att det faktiskt är vi som inte kan språket - det är vi som är gäster i deras land.
Så kommer rätt mat eller inte spelar inte så himla stor roll, står det lite fel på notan så löser det sig också, tränger sig någon i Seven Eleven kön så spelar det ingen roll för jag har inte bråttom någonstans, smakar inte Coca Colan som hemma så kan vi dricka vatten och försvinner inte alla fläckar på kläderna trots att de nyss kom tillbaka från tvätten gör det inte så mycket för det är ändå likadant för alla här. Kan man skratta åt allt och möta thailändarna med ett leende kommer man långt. Det är självklart mycket som är annorlunda här – men är inte det hela poängen med att se världen och faktiskt komma hem med NYA insikter och lärdomar?!
Jennie
